tisdag 27 januari 2015

Kvargbullar

Som ni kanske minns från tidigare så har abiturienterna i vår skola som vana att bruka ordna abicafé två gånger i veckan, där vi säljer bakverk till förmån för oss själva. En vecka om året är dock alltd helgat åt språkcafér, och även om jag ursprungligtvis själv till mitt yttersta försökte undvika att bli involverad i det här med språkcafér (eftersom jag börjar inse att det faktiskt börjar vara dags att börja läsa på riktigt nu), så lyckades Annika ändå till sist övertala mig att baka till det ryska cafét, på villkoret att jag inte själv behöver sitta och sälja de arma bakverken.

Det första jag tänkte på när jag insåg att jag faktiskt ska baka till det ryska språkcafét var definitivt inte kvargbullar. Snarare kretsade mina tankar kring pavlova, blinier, konstiga köttpiråger och vodka-shottar. Kvargbullar var ändå vad jag efter en viss mängd googlande fastnade vid, eftersom allt som innehåller kvarg tydligen ska vara ryskt. Till bullarna använde jag samma recept som här, medan idén till fyllningen kom härifrån.

Ingredienser:
5 dl mjölk
2 ps torrjäst
100-150 g margarin
½ tsk salt
1 ½ dl socker
½ msk kardemumma
1,7-1,8 dl vetemjöl

Värm mjölken tills den är ungefär 45°C varm. Blanda torrjästen i några deciliter mjöl. Blanda saltet, sockret och kardemumman i den varma mjölken. Börja hälla i vetemjölet (till att börja med blandninen med torrjäst och sedan riktigt rent mjöl) samtidigt som du blandar och senare knådar.

Knåda in ägget i degen när konsistensen börjar vara så där relativt fast. Tillsätt mjöl tills degen är fast och oklibbig, tillsätt sedan ännu margarinet, vilket du också knådar in ordentligt. Täck degen med en bakduk, låt jäsa på en varm och mysig plats i ungefär en timme.

Fyllningen:
250 g kvarg
1 dl vispgrädde
2 ägg
det rivna skalet av en citron
1 ½ dl socker
1 tsk vaniljsocker

Blanda helt enkelt samman alla ingredienser. Rulla ut bullar ur bulldegen, och placera dem på en plåt. Tryck med valfritt redskap (eller helt enkelt med fingrarna) ut en stor grop i mitten av varje bulle, och fyll gropen med kvargblandningen. Pensla kanterna på bullarna med ännu ett ägg.

Den citrus-aktiga fyllningen i sällskap av en skallig citron.
Ytterligare lite större gropar lär inte vara till skada.
Grädda sedan i 225° i ungefär 7 min. Noterat: när det gäller bullar lönar det sig inte att använda varmluftsfunktionen i ugnen, såvida inte mellanrummen mellan bullarna är alldeles löjligt stora.

Inte allt för smickrande bild, men det huvudsaken var väl att bullarna gick åt ;)
Till sist vill ni kanske höra kommentarer om de s.k. ватрушка-bullarna. "Jätte-goda, förutom då den där kvargen", fick jag höra. Tolkas hur det tolkas vill; själv tycket jag att den svagt citrussmakande kvargen var det enda som gav bullarna lite smak.

torsdag 22 januari 2015

CERN och sånt

Dags för Bakhörnan att momentant förvandlas till en reseblogg igen!

För tre månader sedan skrev jag en ansökan om att få delta i ett skolprojekt. Aldrig förr har jag läst igenom en text jag själv skrivit så många gånger, och aldrig förr har jag tvingat så många vänner läsa igenom en text som jag själv skrivit.

Och det är lite svårt att lägga ord på en resa som man i all stillhet börjat överväga att söka med på för två år sedan, börjat drömma om att komma med på för ett år sedan, tänkt på varje dag i ett halvt år och kämpat både blodigt, svettigt och tårigt för att slutligen bli en av de få utvalda. Själva resan ven förbi på några ynkliga minuter känns det som, och jag skulle gärna betala bort ytterligare flera nätters sömn för att få njuta av både resan och sällskapet litet längre.

Vy från Family Rooms balkong.
Så gick det att jag i sällskap av Frankie och Ost-Vera blev tilldelad ett så kallat Family Room - egna sängar, egen toalett, egen balkong, eget bord, fungerande wifi och så vidare. Family Room är något att vara avundsjuk över. Som stad var Genève ju nog fin också; man klagar till exempel inte på Genève-sjön och Alperna som vyer under morgonlänken.

Antimateria-deceleratorn.
Höjdpunkten på resan var förstås CERN. Mycket fick vi se och mycket fick vi höra, flera fysiker/ingenjörer fick vi träffa och mycket lärde vi oss. Och det var otroligt. Så mycket fysik, så mycket naturvetenskap, så otroligt. Jag vet vad det är jag vill göra som stor, men tanken på att tillbringa en sommar, några år eller en hel karriär där, på gränsen mellan Schweitz och Frankrike, lekandes på naturvetenskapens oändliga lekplats är något som förmår få ens ögon att lysa; en möjlighet som efter denna några dagars tripp känns ännu svårare att vända sidan åt.

Någonstans kring CMS-detektorn.
Som tidigare nämnt var Genève den del av Schweitz som vi bodde i. Huvudspråket var förstås franska, och i kombination med humorn efter en lagom långt gången sömnlöshet kan jag ju dela med mig att de två hela meningarna jag kan säga på franska är Tu es un bon garçon och Ma robe est sale. Jag kom långt med det kan ni tro. 

Musée International de la Croix-Rouge et du Croissant-Rouge.
Kulturella barn som vi är hann vi också med att besöka FN:s huvudkontor i Genève och Röda korsets museum. Under FN-turen fick vi se ett antal olika officiella mötessalar (och en minst sagt fin vy ut mot Mont Blanc), medan vi under den snäppet mer intima Röda korset-turen fick höra om t.ex. Röda korsets historia och se bilder av och på offer av diverse olika tragedier. Dessutom tål det ju att nämnas att vi i det spännande Hurricane-spelet klarade av att rädda alla de 120 byborna som skulle räddas.

Notera den ljusröda ros-smakande macaronen med vit fyllning - en klar favorit.
Bilden på macaronsen är den enda mat- eller bakningsrelaterade bilden jag tog under hela resan. Jag åt dock även annat än macarons - biffar, franskisar och fondue för att nämna några rätter. Dessutom vill jag skicka en sådan här virtuell vänlig tanke åt den estniska damen som satt bakom mig i flygplanet, eftersom hon efter en misslyckad "kasta ett paket riskakor över två bänkrader-incident" fick ta del i både riskakssmulorna och den löjligt trötta humorn.

Bakbloggarna och ett gäng barfota statyer.
Och givetvis bidrog sällskapet starkt till hur utomordentligt bra hela resan var. Både de gamla vännerna och de nya. Precis alla. Tack!

lördag 17 januari 2015

Ostsemlor

Bakhörnans hälsoboom håller i sig, med ännu fler semlerecept på kommande (i tron om att semlor är det enda hälsosamma man kan baka). Ostsemlor denna gång, med ursprungsrecept från Arlas sidor, men lite modifierat förstås.

Ingredienser:
1 påse (11 g) torrjäst
8 dl vatten (45°C)
½ dl olivolja
2 tsk salt
200 g riven ost
~ 18 dl mjöl (t.ex. en blandning på semle- och vetemjöl)

Värm upp vattnet, blanda i oljan och saltet. Blanda torrjästen i någon deciliter mjöl, och blanda ner detta i vattnet. Tillsätt sedan hälften av den rivna osten och resten av mjölet en deciliter i taget, medan du i början blandar och mot slutet knådar, alternativt använder lathetsmaskinen som knådar istället för dig. Använd så pass mycket mjöl att konsistensen blir passligt fast, bulldegig ni vet. Låt jäsa i en till två timmar.

Medan jag agerade chaufför åt systern hann en liten jäsningsrelaterad olycka ske...
Rulla ut semlor ur degen och placera dem på en plåt. Pensla med vatten eller mjölk och strö riven ost på varje semla. Grädda i 250 °C i 10-12 min.

Supergoda som varma förstås!
Bakhörnan rekommenderar!
Slutligen ska jag ju berätta att jag nu är hemkommen från den europeiska fysikens lovade centrum, och att den ivriga ju kanske kan vänta på en reseskildring av någon form!

måndag 12 januari 2015

Semlor med nötter och frön

Ett nytt år kommer alltid hand i hand med en förstärkt hälsosamhetstrend, och därför planerade och planerar även Bakhörnan helga årets början åt ett lite mer hälsosamt bakande. Årets början är sedan ett relativt begrepp, och det återstår att se hur länge detta tema egentligen varar.

Detta semlerecept hittade jag hos Kinuskikissa, lite grann vågade jag mig dock på att modifiera det. Jag ville inte göra alldeles vanliga semlor på bara mjöl och vatten, och det där med frön passade så bra eftersom vi hade en burk med frön och nötter (som visserligen väntade på att bli satta i en sallad) som bra lämpade sig för användning i semlor. 

Ingredienser:
5 dl mjölk
2 påsar torrjäst
1 msk honung
2 tsk salt
½ dl olivolja
1 ½ dl frön och nötter (t.ex. just en salladsblandning av dem)
10-12 dl mjöl (en blandning på vete- och semlemjöl använde jag)

Värm mjölken till de 42°C (eller kanske lite varmare också...) som torrjästen kräver. Blanda ner honungen, saltet och oljan. Tillsätt frö-nötblandningen (om du använder en blandning som innehåller nötter kan det vara bra att skära nötterna i lite mindre bitar), blanda ner torrjästen tillsammans med någon deciliter mjöl. Tillsätt mjöl allt medan du blandar, knåda när degen blir tillräckligt fast för det. Tillsätt i slutet mjöl lite i taget tills degen till sist får en bra konsistens, dvs en som inte är stenhård men som inte heller är allt för klibbig och fastnande. Låt jäsa i 45 min på ett varmt och trevligt ställe.


Och vilka glutensträngar då!
Rulla sedan degen i semlor, och placera ut semlorna på en plåt eller två. Låt jäsa i ytterligare 30 min på plåten.

Pensla sedan semlorna med ägg, och strö över några frön på som dekoration. Grädda i 200°C i 10-15 min.


Imorgon smäller det, för då åker jag och en hel del andra trevliga individer till Schweiz. Au revoir!

torsdag 8 januari 2015

Chokladmousse

Nu får vi ta oss tillbaka i tiden, ända till nyårsafton, då Läxklubben samlades för att ta emot året 2015 och allt det kuliga som det för med sig. Efter de traditionsenliga tacosarna bestod efterrätten av chokladmousse - bättre än på Sverige-båten!

Ingredienser:
200 g hushållschoklad
4 ägg
1 ½ dl grädde

Smält chokladen, och låt den svalna en stund. Skilj äggulorna från äggvitorna, blanda ner gulorna med chokladen och vispa vitorna pösiga skilt och tillsätt sedan även äggviteskummet i chokladblandningen. Vispa ännu gräddet, och blanda ner det också. Låt hela blandningen stå i kylskåpet i ett par timmar, antingen färdigt i portionsskålar, eller sedan i serveringsskålen.

Och slurpa i dig till exempel från en söt Nalle Puh-skål.
 Förstås ska ni få se en raketbild också:

Tack till Jennis grannar som ställde till med en fin uppvisning!

söndag 4 januari 2015

Cake Pops

Cake Pops - självaste djävulens påhitt. Jag har provat på dem en gång förut, och nu, efter ett drygt år, vågade jag mig på att testa på nytt. Och bättre blev det, men inte bra. Tur är att familjen lever efter "det är smaken som avgör".

Ingredienser (15-20 st.):
2 dl socker
2 dl vetemjöl
½ dl kakaopulver
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
150 g smör
2 ägg
200 g färskost (med apelsinsmak)
200 g hushållschoklad

Blanda sockret, mjölet, kakaopulvret, bakpulvret och vaniljsockret sinsemellan (hälsning till mamma: sinsemellan är faktiskt ett ord!). Smält smöret, blanda samman med de torra ingredienserna. Tillsätt äggen ett i taget och blanda.

Bred ut smeten i en ugnsform (25 cm x 30 cm), och grädda i 175 °C i 25-30 minuter. Kakan ska inte bli klibbig som en kladdkaka, utan den kan bra vara kvar i ugnen till och med hela 30 minuter (såvida den inte bränns då).

Låt bottnen kallna ordentligt. Stjälp sedan kakbottnen i en bunke, tillsammans med färskosten. Vispa med elvisp tills du har en jämn och fin smet. Forma sedan jämna och fina bollar av smeten, och ställ dem att kallna i kylskåpet en stund.

Färskost med apelsinsmak passade bra till julen, men givetvis tål andra smaker att testas också!
Tryck i en pinne i varje boll. Min erfarenhet säger att ju tjockare pinne desto bättre, eftersom risken för att bollen glider ner längs med pinnen som på ett grillspett då är mindre. Doppa varje boll i smulten choklad, och dekorera exempelvis med krossad polkagris medan chokladen ännu inte stelnat.

Någonstans läste jag att man först skulle doppa pinnen i den smultna chokladen så att bollen hålls på plats bättre - tror knappast det har någon större betydelse.
Och vilket sjå det är att krossa polkagriskarameller då!
Själv hade jag sedan inte något underlag att ställa popsarna att stå i, till exemepel ett underlag av styrox vore ju bra att bara trycka ner pinnen i. Bra går det dock säkert också att ställa popsarna i en mugg eller dylik, som blommor i en vas liksom.