söndag 30 november 2014

Suklaafestivaalit

Den 8 november släpade jag med mig Framppen till Gamla Hamnen, där vi skulle besöka Suklaafestivaalit (till den icke-språkkunnige: Chokladfestivalen). Biljetterna hade jag lyckan att vinna på denna blogg, riktigt värd att kolla upp!

Attityden som vi for till festivalen med gick i stort sett ut på att vi skulle samla på oss så många smakprov som bara möjligt, och helst gå igenom alla smakprovsstånd flera gånger. Denna taktik lyckades relativt bra. En liten besvikelse var att det mesta man fick smaka på var sådandär fancy riktigt, riktigt mörk choklad (sånt orkar och ids man ju inte äta alltför mycket av på en gång). Dock fanns där ju också sådant som var riktigt gott och ätbart.

Jag köpte sådan här handgjord choklad med turkiskt peppar. 
 Så är det ju en stor boom det här med "superdupersikahälsosam-superfood". Föreståndare för den sorten fanns det också rikligt av på festivalen, ena mer besatt än den andra. Jag tycker inte om råchoklad. Men någon annan kan tycka, och gör det antagligen med tanke på hur mycket det tycks gå åt av den sortens stuff, och därför tänkte Cesca och jag, som ändå är så fruktansvärt högklassiga bakerskor, att vi måste ju gå och se på en föreställning där de tillverkar råchoklad. Superdupersikahälsosamt.

Tillverkning av råchokladen.
Men som en sammanfattning var det några riktigt lyckade timmar vi spenderade i hamnmagasinet, och ett stort tack till den tidigare nämnda bloggen från vilken jag vann biljetterna!

onsdag 26 november 2014

Schackbrädskaka

Alldeles spontant skulle jag ha skrivit schackbräda med E men som tur kollade jag upp saken, så undvek jag pinsamma situationer.

Den ljusröda kakan som ni såg en glimt av i det föregående inlägget fick Aurora till födispresent. Den heter schackbrädskaka för den är gjord med hjälp av en spännande teknik. Och den är så djup till lynnet också; till det yttre är den rätt så intetsägande, men till det inre ack så vacker, symmetrisk och satsad.

Så ser den ut till sitt yttre, med matchande tuikkun därtill.
Och det inre - det som räknas. 
För att få receptet till denna kaka så bör ni kontakta vår vän Franzisco. Om ni bönar och ber tillräckligt så kanske hon till och med lägger upp det på sin blogg.

Men bara som en liten inspirationskälla.

lördag 22 november 2014

Citronmuffins med Omar

Brunchen till ära av Aulis ja. På den söta fronten bidrog jag med Omar-fyllda citronmuffins. Motiveringen var att citronmuffins är ohälsosamheter som låtsas vara fräscha, samt att Omar är hiskeligt gott. Receptet till muffinsarna hittade jag här. Omaren tillsatte jag av riktigt egen fri vilja.

Ingredienser (ca 15 muffinsar):
3 dl vetemjöl
1 ½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 citron
75 g margarin
¾ dl mjölk
2 ägg
1 påse Omar-godis

Blanda vetemjölet, vaniljsockret, bakpulvret, det riktiga sockret samt det rivna skalet av citronen sinsemellan. Smält margarinet, alternativt plocka fram burken med flytande margarin, och blanda i de torra ingredienserna, äggen, mjölken och saften som du pressat ur den redan rivna citronen.


Fördela lite på hälften av smeten i muffinsformar, och placera en Omar-godis på smeten. Bred sedan ut en liten klick till smet på godiset, och grädda i 225 ­°C i ungefär 15 minuter.

Låt er inte distraheras av att färgen på muffinsformarna har bytts...
Samt brunchens utbud i sin helhet.
För er som är nyfikna på den ljusröda kakan på bilden ovan: stay tuned tills nästa gång!

tisdag 18 november 2014

Focaccia II

En dag så bakade jag focaccia enligt receptet som presenterades i det andra avsnittet av Koko Suomi leipoo. En liten grej som gjorde just den här focaccian lite spännande var det att den bakas med färskjäst (som för mig är en ny bekant, eftersom jag i-landigt nog alltid har bakat med torrjäst). En annan mystisk sak, som också tävlandena i tidigare nämnda TV-program förundrades över var det att färskjästen skulle smulas ner bland de torra ingredienserna. Mina egna upplevelser var att det funkade riktigt ok, man fick bara se till att knåda så att degen inte innehöll några stora jästklumpar sedan.

Har jag någonsin haft en bild före ingredienserna?
Ingredienser:
40 g färkjäst
2 tsk salt
3 ½ dl vatten (ca 37° C varmt)
ca 7 dl vetemjöl
½ dl olivolja
minitomater
färsk rosmarin
salt

Börja med att blanda de torra ingredienserna sinsemellan, och smula ner jästen i dem. Tillsätt oljan och det kroppsvarma vattnet. Knåda länge och utförligt, och låt sedan degen jäsa i ungefär 20 minuter. Kom ihåg att focaccia-degen faktiskt ska vara klibbig, inte som en bulldeg!

Bred ut smeten i en ugnsform (bakplåtspapperad eller ej), som du brett ut olja i bottnen på. Låt jäsa i ytterligare 15 minuter. Dekorera sedan med halva minitomater och rosmarin (tack till Irma på mammas jobb som delade med sig av sin rosmarin-buske åt oss), pensla över olja, och strö ännu ut lite flingsalt över det hela.

Så fin ser den färska rosmarinen ut!
Grädda sedan i 210° C i ungefär 20 minuter.


Ja. Focaccian blev riktigt god, riktigt värd att både äta och laga. I samma ugn lagade jag på samma gång dock också denna focaccia, och det är nog den som är favoriten, fortfarande.

Och sedan förresten, om ni är tidigt ute, och läser denna text före kl. 11.45 idag, så kan ni ju passa på att vid nämnda klockslag ta vägarna förbi Lärkan och Sofokles där uppe i andra våningen, där vi säljer en massa gott (inkluderandes både twix-brownies och inte mammas utan Annikas pizza-slicear), till abiturienternas förmån!

fredag 14 november 2014

Venedig

Akta er, för nu ska bakbloggen för en stund omvandlas till en reseblogg!

Av orsak eller annan så packade alltså jag och familjen torsdagen den 23 oktober våra kappsäckar, för att sedan tidigt följande morgon stiga in i taxin, som skjutsade oss till flygfältet. Vi flaxade och flög till Frankfurt, och efter vissa kommervenker och flygplansmat som inte förtjänar sin plats på bloggen, så kom vi även fram till Venedig.

Första anblicken av Canal Grande.
Många har sagt att de besökt Venedig i några dagar, och att de tyckte att man faktiskt hinner se stället på de högst några dagar som man spenderar där. Någon var till och med lite oroad över vad vi kommer att hitta på att göra i alla de sex dagar som vi skulle bo där.

Vi bodde alltså i en bostad som vi hade hyrt, ganska nära Piazza San Marco. Vi hade inte en utsikt ut i någon kanal genom fönstret, utan mot en av de smala gångarna som vindlade mellan bostadshusen.

Piazza San Marco om natten, med San Marcos kyrka i högra kanten. 
Inte en enda av de sex dagarna vi bodde i Venedig hade vi det tråkigt, och ännu blev det massor med saker som vi inte hann uppleva. Till exempel så skulle en del av resesällskapet ha villat gå på museum eller opera, vilket vi inte gjorde.

Venedig är ju en av många, många öar. Själv besökte jag bara Murano, som är känd för sin glasproduktion, men en del av resesällskapet besökte också Lido, som vad jag förstår är lite som en badort i trakterna. 

Exempel på glasprylar från Murano.
Venedig är en hundratals år gammal stad, och arkituren därefter. Husen var faktiskt väldigt vackra (om än fuktskadade), och broarna som korsade kanalerna likaså. Det finns flera kända turistattraktioner i Venedig, men eftersom det handlar om en stad som det inte just bor annat folk än turister på, så kan man vänta sig att få trängas en del. En av attraktionerna som vi besökte är Suckarnas bro, som har fått sitt namn från den ruskiga historien att fångarna i tiderna suckandes gick över bron då de var på väg från fängelset mot sitt dödsstraff.

Ponte dei Sospiri, dvs. Suckarnas bro.
På bilden ovan syns också gondoler, som vi passade på att åka en liten tur i. På ungefär en halv timme gjorde vi en liten runda startandes från en liten kanal, fortsättandes ut i Canal Grande, och slutandes i samma lilla kanal. Helt spännande upplevelse, som kanske man kan säga hör Venedig till.

Canal Grande från gondolen i kvällsskymningen.
Folk som har besökt Venedig brukar berätta skräckhistorier om löjligt dyra pris på kaffekoppar, och löjligt dålig kvalitet på maten. Delvis alldeles sant, men det beror ju förstås på var man äter. Under vår resa lärde vi oss att på strand-, eller kustlinjen lönar det sig inte att köpa något i matväg, trors att kustlinjen absolut är värd att se på grund av de fina vyerna. Här stöter man också på alla turistkiosker som försöker sälja krimskrams allt ifrån venetsianka masker till selfie-skaft för kameran.

Kustlinjen som fungerade som underlag för den sista kilometern i maratonloppet.
Riktigt nära var vi bodde hittade vi en mysig pizzeria med riktigt god mat, som vi åt på två gånger (och en tredje gång köpte pizzan ifrån som vi åt i vår bostad). Ristorante Rosa Rossa hette platsen, som varmt kan rekommenderas. Förutom pizza hann jag också en dag äta pasta, som var riktigt god den också, med äkta pesto, ni vet.

Pizza i Rosa Rossa, med skinka, champinjoner och olika ostar. 
Naturligtvis hann vi också äta ett antal glassar under våra sex dagar. På den fronten rekommenderar jag Caffé India, där till exempel Stracciatella-glassen var en av de godaste någonsin. Dessutom var pojkarna som jobbade där riktigt söta.

Glass i stora lass, så att säga.
En sammanfattning då. Venedig är nog ett ställe som absolut är värt att se, och om man bara får chansen, så är det riktigt värt att bo på en längre tid också. Det finns massor att se, också på öarna runtomkring, liksom också på fastlandet, och det är helt enkelt fint att prova leva på ett ställe där bilar inte existerar, utan man rör sig endast till fots eller i båt. Dessutom finns det en fördel i att flyga till Venedig utanför den så kallade turistsäsongen under sommarn, nämligen att man får flyga via Tyskland, weltmeister-landet.

måndag 10 november 2014

Muffins med tomat, fetaost och höna

Med Cescus och Vera planerade vi då vi var mitt inne i adrenalin-fasen att vi efter skrivningarna skulle ha en brunch,  där vi skulle fira att vi klarade oss i liv (ett relativt uttryck), samt gråta över att inget någonsin blir som planerat. Det visade sig ändå att vår allas Aulis skulle fylla år just på brunch-dagen, och därav omvandlades temat snabbt till att fira henne.

En massa, massa mumsigheter hade vi att plocka i oss, och själv bidrog jag med salta muffins, som det här inlägget handlar om, och söta muffins som kommer att komma upp på bloggen någon gång inom en snar framtid. Inspirationen till dessa salta muffinsar hittade jag här.

Ingredienser:
5 dl vetemjöl
2 ½ tsk bakpulver
1 tsk salt 
2 ägg
200 g gräddfil
1 dl mjölk
½ dl olivolja
200 g salladsost
15 körsbärstomater
200 g broiler
basilika-blad

Blanda vetemjölet, bakpulvret och saltet i en skål, och ägget, gräddfilen, mjölken och oljan i en annan. Tillsätt sedan blandningen med de våta ingredienserna sakta men säkert i blandningen med de torra ingredienserna, och blanda.

Skär broilerköttet i små tärningar på ungefär en kvadratcentimeter och stek dem för att undvika salmonella. Skär även salladsosten, tomaterna och basilika-bladen i mindre bitar. Blanda ner även alla dessa i smeten, men spara några ostbitar att sätta på muffinsarna, så blir det fint!

Lite så där italienskt, va?
Fördela smeten i muffinsformar, bred ut de resterande ostbitarna över smeten, och grädda i 175 °C i 20-25 minuter.


Smakar gott både som varma och som kalla! 

torsdag 6 november 2014

Hälsosam kladdkaka

En dag hade vi bakkväll med återigen Cescuspescus, samt denna gång även Vera och Julia. Vera och Julia är sådana som ibland lutar lite åt att vara hälsosamma barn (medan jag och Cesca är ohälsosamma för hela slanten hela tiden), och därför valdes det denna gång efter en halvdemokratisk omröstning att hälsosam kladdkaka är vad som ska bakas. Receptet tog vi härifrån.

Ingredienser, bottnen:
1 dl cashewnötter
1 msk kakaopulver
½ dl mjölk
1 dl torkade dadlar

Häll glatt alla ingredienser i en skål, och mixa ihop till en geggig smörja med en stavmixer. Bred sedan ut smeten i en bakplåtspapprad form.

Ingredienser, fyllning:
1 avocado
4 msk kakaopulver
1 tsk vaniljsocker
2 msk (kokos)socker
1 ½ msk kokosfett

Blanda ihop även dessa och, yllärepylläre, plocka fram stavmixern en gång till. Bred sedan ut den här smeten över bottnen. Dra en folie över formen, och låt stå i kylskåpet i ungefär åtta timmar (vilket vi avrundade till två timmar).


För oss som inte vill vara alldeles för råiga och hälsosammiga så passar den hälsosamma kladdkakan bra ihop med glass. För er som gillar att vara jätte råiga och hälsosammiga så passar kanske till exempel krossad banan ihop med den.


Men hej oroa er inte, bakhörnan ska nog fortsätta använda vitt socker, vetemjöl och smör i sina bakverk nu. Men för er som är intresserade av hälsosamt stuff dylikt detta, så kan jag passa på att rekommendera tidigare nämnda Julias blogg! Där hittar man recept, tips och trix av alla de slag, riktigt värda att testa på. Också andra, som endast söker efter ett leende på sina läppar eller efter fina foton, tror jag kan komma att känna att det absolut var mödan värt att skrolla upp hela sidan och klicka på länken vid Julias namn.

Ha en bra Svenska dagen, och grattis till alla mammor som har riktigt stor födelsedag idag!

söndag 2 november 2014

Halloweencupcakes III

Jag är lite sent ute (igen), förlåt mig. Men hej om någon nästa år googlar halloweencupcakes för att hitta inspiration, och landar här, så kan man ju säga att jag egentligen är i riktigt, riktigt god tid.

Nåh. Halloween betyder för mig inte mer än att det är ett tema som bra går att inkludera i bakverk. Faktiskt ganska onödig högtid egentligen. Som någon uttryckte det: halloween bara gör så att man får börja sjunga julsånger senare. Och snälla ni, om man vill klä ut sig så kan man ju göra det vilken dag som helst.

Oberoende så är det ett tema som man kan tänkas baka någonting kring. Jag fann inspirationen till mumiemuffinsarna här, men använde mig av lite olika recept sedan. Muffinsreceptet kan ni kanske känna igen från alla de tidigare gånger som muffinsar har bakats på bakhörnan, och till dekorationen använde jag helt enkelt sockermassa.

Ingredienser:
3 ägg
3 dl socker
150 g flytande margarin
4 dl vetemjöl
½ dl kakaopulver
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 ¾ dl mjölk
170 g Toblerone-choklad

Börja med att fördela Tobleronen i små bitar. Jag råkade ha en sådan där påse med mini-Toblerones som man kan köpa Tax Free till exempel på Münchens flygfält på vägen medan man rusar till sitt anschlussflug. Det går givetvis att använda annan choklad också.

Av alla kulörer.
Blanda vetemjölet, bakpulvret, vaniljsockret och kakaopulvret sinsemellan. Vispa ihop ägget och sockret till en pösig smet. Blanda i margarinet, och sedan de torra ingredienserna och mjölken turvis.

Fördela smeten i muffinsformar, och grädda i 200° C i 20-25 minuter.

Till dekoreringen använde jag helt enkelt vit sockermassa. Kavla ut massan tunt på ett florsockrat underlag, och skär ungefär 1 cm breda remsor i den. Bred ut lite glasyr (av vatten och florsocker) på muffinsen, för att sockermassan ska få fäste. Börja sedan placera sockermassan i remsor över muffinsen, och klipp sedan av ändorna som blir över. Forma även ögonglober av massan, och fäst dem med lite glasyr. Till pupillen använde jag en liten, liten boll av Kick-lakrits, som också den fästes med glasyr. Ett paket sockermassa räckte till dekorationen av 17 muffinsar.


Såna den här gången.