fredag 16 maj 2014

Kakan L

Ja hörni, idag var det nästan vilken fredag som helst.

Jag skrev klart ett prov, och så satt jag på en bänk i en halv timme eftersom jag inte vågade gå ner till kansliet. Efter en stund hade en armé med moraliska stöd samlats runt mig, och då kände jag mig redo att gå ner och ta emot domedagen, som Jenni sa.

Oftast blir jag ju hemskt darrig av mig när jag är nervös, vilket kanske en eller annan som sett mig hålla en presentation har noterat. Idag upplevde jag dock denna nya sorts paralyserings-nervositet. Spännande den också.

Hur som helst hade jag redan berett mig på att glatt ta emot vad än jag skulle få, och le mot mänskligheten och vara den glada solstrålen jag alltid är, oberoende av hur många vågräta streck som utgår från det lodräta.

Till all tur hade denna första del av trilogin ändå ett hemskt lyckligt slut. Enligt ett väldigt officiellt kontrakt med mina medmänniskor har vi nu en vecka tid på oss att sväva omkring på våra ljusröda moln, och sedan är det dags att börja jobba på det andra kapitlet.

Här hände det en lite pinsam sak, men vi kan ju alla låtsas om att allt är helt i sin ordning...
Men hej. Nu kan vi ropa hej, för nu är vi över bäcken!

2 kommentarer:

  1. Om man nu har skrivi några L så e de väl int så viktit att bokstäverna e åt rätt håll, asiat tärkeysjärjestykseen hei ;)

    SvaraRadera