onsdag 31 december 2014

söndag 28 december 2014

Mintchokladfudge

Här följer Bakhörnans andra fudgerecept, denna gång hittat hos Suklaapossu. Receptet kommer kanske lite sent med tanke på jul, men i riktigt god tid med tanke på nyår!

Ingredienser:
1 burk kondenserad mjölk
300 g hushållschoklad
2 tsk vaniljsocker
2 tsk pepparmintsarom

200 g vitchoklad
1 tsk pepparmintsarom
(livsmedelsfärg)

Först tycker jag en liten förklaring lämpar sig för alla de potentiella läsare som just nu sitter och rynkar på näsan både på grund av den kondenserade mjölken och på grund av pepparmintsaromet. Jag är också själv av åsikten att användningen av dessa två ingredienser mycket väl kunde kallas fusk, och att en fudge tillverkad på kondenserad mjölk knappast kan kallas fudge på riktigt. Nå väl, ibland kan man också laga fusk-fudge, speciellt då det ju faktiskt går löjligt mycket lättare och snabbare. Och även smaken blir ju riktigt okej.

Bröja med att krossa de båda chokladerna, och sätta dem i varsin kastrull. Sätt i den kastrullen som hushållschokladen finns i dessutom vaniljsockret och 2 1/3 dl av den kondenserade mjölken. Sätt resten av den kondenserade mjölken i samma kastrull som vitchokladen.

En så aptitretande gegga blir det.
Värm upp de båda kastrullerna så att chokladen i dem smälter, rör om i kastrullerna med jämna mellanrum. Tillsätt sedan i kastrullen med vitchokladen 1 tsk pepparmintsarom samt eventuellt livsmedelsfärg. Tillsätt 2 tsk pepparmintsarom i kastrullen med hushållschokladen.

Ta sedan 3-4 msk av den mörka chokladblandningen åt sidan för marmoreringen av fudgens yta. Bred resten av den mörka blandningen ut över bottnen på en form, återigen omkring 20 cm x 25 cm. Bred ut vitchokladblandningen över den mörka bottnen, och klicka sedan ut klickar av de resterande några matskedarna mörk blandning. Dra med en kniv trevliga mönster längs med ytan så att klickarna sprids ut och ytan blir så där vackert marmorerad. Låt stelna i kylskåp i några timmar innan du skär upp i bitar. Gällande förvaringen kan du klicka dig två inlägg bakåt och dra dina egna slutsatser enligt texten där.


Jag tyckte till en början att mintsmaken inte var så värst påtaglig, men efter att den evighetslånga flunsan var tillryggalagd och den tredje antibiotikakuren genomgången så märkte jag att fudgen ju faktiskt nog smakar mint, på ett så där trevligt fräscht sätt. Ändock så kunde man väl tänka sig att försöka sig på att tillföra mintsmaken med riktiga myntablad också. Något för nästa gång kanske? 

Liksom de fudgen som går att återfinna två inlägg bakåt så var även dessa sådana som minna vänner fick i julpresent. Jag var lite rädd att de skulle klibba ihop i varandra och bli deformerade och ha sig, så det slutade i att jag rullade in samtliga fudgebitar i bakplåtspapper, vilket jag tycker funkade rätt så bra.

Här kan ni se presentfunderingen som jag sedan ännu paketerade in i cellofan-plast.

onsdag 24 december 2014

Pepparkakshus 2014

En exakt månad bakåt öppnade jag google, alla inspirationskällors moder, för att finna någon/något att bygga upp ett pepparkakshus kring. Jag hittade allt från pepparkaksskor till pepparkaksbombförstörelser, verkade det som. Mången fint pepparkakshus har folk lagt upp bilder på, och vid fler än ett eller två kittlade det till i fingrarna i stil med att hej ett sådant där ska jag också laga.

Blev det nu sedan bra då, det kan man fråga sig. Subjektivt kan det i alla fall sägas att förra året hade mer färggrann glasyr och färre karameller. Det sägs ju att bagaren själv alltid är den mest kritiska, men jag måste erkänna att bagarens enda tanke detta år var att få inklämt så mycket godis som bara möjligt i huset. Ett halvbra beslut i kombination med en månad av totalt idrottsförbud.

En organiserad och tydlig plan hade jag att utgå från. Väl planerat är hälften gjort, säger de. 
Riktigt klassiska pepparkaksbilder bjuder jag på. 
Exempel på hur det kan se ut då organiserade jag dekorerar pepparkakor. 
Så kommer vi till själva huset.
Av orsak eller annan brukar mina pepparkakshus alltid ackompanjeras av en större eller mindre djurgård. Bilden ovan är menad att visa detta. I vänstra kanten ser ni en form som kanske någon kan gissa att föreställer rumpan på en elefant. Mellan de två byggnaderna kan även en igelkottsbak bongas. Längst till höger finns en gris, och så bör inte den fina snögubben ignoreras heller.

Utedass.
En av de otroligt fina och humoristiska idéerna jag hade för årets pepparkakshus innehöll ett utedass. Modell tog jag av exemplaret vi har på vårt egna lande, därav den sexhörniga formen. På grund av brist på pepparkaksgubbformar var det istället en ängel som fick äran att vara huvudpersonen på utedasset, och som syns så är huset så praktiskt funtat att både taket och ängeln går att lyfta bort, ifall någon skulle få för sig att kika in i byttan. Taket som nu står och skiner i sin färggranna prakt var ett litet problemstycke som fick genomgå en hel del renoveringar, men som blev helt bra till sist (efter många långa timmar).

Hela komplexet sett uppifrån. Som sagt, en hel del karameller gick det åt, vilket antagligen också syns.
Och framifrån sedan.

God jul!

måndag 22 december 2014

Pepparkaksdeg

Pinsamt nog så kan jag inte minnas att jag någonsin själv deltagit i lagandet av en pepparkaksdeg. Mamma tycker att självlagad pepparkaksdeg bara fastnar i bordet, och därför har vi lagat våra pepparkakor med köpt deg. Men 2014 blev förändringens år! En egen pepparkaksdeg lagade jag, med sirap och allt! Receptet hittade jag på Myllyn paras nätsidor.

Ingredienser:
2 dl sirap
2 dl socker (en salig blandning av farin-, muscovado och strösocker använde jag)
300 g smör
1 msk kanel
1 tsk malen ingefära
1 tsk malet pomeransskal
1 tsk malen nejlika
2 tsk kardemumma
2 ägg
1 dl grädde
2 tsk soda
11-13 dl vetemjöl

Koka upp sirapen, sockret och kryddorna. En liten petitess som någon lusläsare kan komma att klaga över är användningen av ordet malen. Jag menar dock givetvis att även kanelen och kardemumman skall vara i pulverform, men det är helt enkelt så att malen kanel inte tilltalar mitt öra lika mycket som bara kanel.


Tillsätt smöret i den uppkokade sirapen. Blanda om med jämna mellanrum, tills smöret har smält. Vispa sedan för hand i äggen och gräddet, och tillsätt till sist vetemjölet, med sodan iblandat. Tillsätt mjöl enligt eget tycke tills degen fåst en fast och bra konsistens, och sätt sedan degen att kallna, antingen i kylskåpet eller utomhus. Ju kallare degen är desto mindre smular och klibbar den, och min deg fick därför stå ute på terrassbordet över natten.


Kavla sedan ut degen på ett mjölat underlag, tryck med pepparkaksformer ut de motiv du önskar, och grädda i 200 °C i 6-8 minuter.

Märk de barnsäkra formarna jag använder.

Eftersom jag var fast besluten att hinna lägga upp recept på projekt pepparkakor under detta dygn, då det ännu är två dagar kvar till självaste julaftonen, så blev det denna gång inga bilder på dekorerade peppisar. Däremot vill jag göra reklam för inlägget som ploppar upp om två dagar på just detta ställe, någon gång om kvällskvisten. Det påväntade pepparkakshuset nämligen!

Saldot sedan.
Jag ska avsluta med en bekännelse. Jag är nog ett förlorat barn. Efter att med svetten lackandes först ha stått och kokat ihop ingredienserna och sedan med stor möda kylt ned degen och tinat upp den igen, med resultat av sådana där bleka saker till pepparkakor, så håller jag nog fast vid att den köpta degen är både godare, bättre och på alla sätt trevligare. Jag utmanar dig att ropa till om du innehar ett recept som kan få mig att byta läger!

lördag 20 december 2014

Lime-vitchokladfudge

Här kommer något för alla er som stressar över a) vad ni ska bjuda på åt gästerna som ni tar emot om fyra dagar eller b) vad ni ska ge för julklapp åt den nära och kära som allt redan har. Jag hittade detta recept hos Kinuskikissa, och vännerna mina kanske känner igen att det faktiskt var just detta som de fick i julklapp.

Ingredienser:
200 g vitchoklad
rivet skal av 2 st. limefrukter
2 dl vispgrädde
3 dl socker
100 g smör

Krossa chokladen, och riv skalet av limefrukten. Häll vispgräddet, sockret och smöret i samma kastrull. Koka upp blandningen och koka sedan i åtminstone 10 minuter, medan du hela tiden blandar om. Ta sedan kastrullen från plattan, och tillsätt chokladkrosset och det rivna limeskalet. Vispa smeten jämn och fin.


Bred sedan ut smeten i en form av lämplig storlek, jag skulle påstå att formen som jag använde hade en area på 20 cm x 25 cm. Låt stelna i kylskåpet, och skär efter några timmar i lämplig storleks bitar.


Sedan en intressant sak. Alldeles spontant skulle jag själv ha förvarat fudgena i kylskåpet, eftersom man ju tänker sig att de smälter ihop i en enda stor klump om man har dem i rumstemperatur. Men. Av en bakkännande kontakt fick jag sedan höra att fudge egentligen ska förvaras just i rumstemperatur, eftersom kylskåpet sakta men säker gör den korning och grynig, då det bildas någon sorts kristaller. Här kunde man ju förstås diskutera om dessa fudgen i ordets verkliga bemärkelse faktiskt kan kallas fudgen, men förvaringen är kanske värd att tänka på för det.

Hur som helst så kan jag nog rekommendera dessa; det är ett rätt så enkelt recept (det enda jobbiga är att man får otroligt hett av att stå vid spisen och blanda i 10 minuter), och även om smaken är så där sötsliskigt fudgig som den sig bör, så tillför limen en liten fräsch nyans också (en sådan fräsch nyans att anti-sockriga föräldrar också kan tänkas tycka om fudgen). Riktigt kiva recept!

Häng med efter jul så får ni veta vad som finns i den blåa skålen!

tisdag 16 december 2014

Rulltårta II

En gång tidigare har rulltårtan uppenbarat sig på Bakhörnan - här. Denna gång bakades rulltårtan för att fira min far som fyllde år, och faktiskt så använde jag samma recept som senaste gång. För att fräscha upp minnet ska jag ändå skriva ned det här.

4 ägg
1 ½ dl socker
1 dl kornstärkelse (Ohrakas)
½ dl kakaopulver
1 tsk bakpulver

Vispa samman äggen och sockret. Tillsätt de torra ingredienserna, och blanda ordentligt. Det är otrevligt att äta kakan om tuggandet kryddas av kakaoklumpar som exploderar i munnen.

Grädda i 225 °C i 7 minuter. Stjälp sedan upp kakan på ett bakplåtspapper och lossa det ursprungliga bakplåtspapperet.

Fyllning och dekoration:
2 dl vispgrädde
1 burk (250 g) vitchoklad-lime smaksatt kvarg

Vispa först gräddet ensamt och vispa sedan i kvargen. Bred ut hälften av gräddblandningen på den orullade rulltårtan. Rulla sedan rullelirull, och bred ut resten av gräddet ovanpå. I mitt huvud hade jag en estetisk bild på en kiwi-dekorerad rulltårta, men alldeles lika estetiskt blev det sedan inte i verkligheten. En sur kiwi skär sig också med det sötsliskiga gräddet. Annars nog gott!


Till min bedrövelse läser jag sedan på Ohrakas nätsidor att ifrågavarande produkt har slutats tillverka och sälja i Finland. Detta är verkligen synd, eftersom Ohrakas-rulltårtan ju nog enligt mig är den bästa rulltårtan som finns, och rulltårtsbottnena också fungerar bra som bottnar i en fylld kaka. Men man tager vad man haver - det blir väl till att modifiera receptet att fungera med till exempel potatismjöl. Hamstrare som vi är har vi dock ännu två paket Ohrakas kvar i skåpet, så ännu lider vi ingen brist på det.

fredag 12 december 2014

Daim-ostkaka

Mitt i mitt ojande, vojande och hostande så hann alla de övriga medlemmarna i min familj fira sina namnsdagar, och naturligtvis skulle vi ju ha en kaka till det. Ostkaka beställdes, och daim-ostkaka blev det. Receptet hittade jag här.

Bottnen:
250 g Domino-kex
75 g smör

Krossa kexen i riktigt små smulor, pulver skulle man till och med kunna kalla det. Smält smöret, och blanda de två samman, och bred ut dem över bottnen på en kakform med löstagbar kant. Ställ i kylskåpet att vänta.


Fyllningen:
3 gelatinblad
2 msk kokhett vatten
3 st. dubbla Daim-stänger (dvs. sammanlagt 168 g)
2 dl vispgrädde
200 g färskost
¾ dl socker
2 tsk vaniljsocker

Börja med att krossa fem av de sex Daim-stängerna. Sätt gelatinbladen att mjukas upp i en burk med kallt vatten. Vispa grädden, tillsätt sockren och färskosten, och vispa lite till. Blanda ned gelatinbladen i två matskedar kokhett vatten, och häll ner gelatinvattnet i en tunn stråle i den övriga fyllningen, samtidigt som du vispar ordentligt. Blanda till sist med en sked i Daim-krosset.


Bred ut fyllningen över bottnen. Ställ i kylskåpet för att stelna, åtminstone i ungefär fyra timmar. Krossa den sista Daim-stången, och dekorera med krosset.


Relativt bra hålls kakan ihop redan efter två timmar i kylskåpet.
Den här ostkakan innehåller inte just några sådana smaker som allmänt kan betraktas som juliga, men jag skulle ändå kunna påstå att den passar bra sådär till julen också. Kanske en gnutta kanel också skulle bidra med lite julighet. Så önskade sällskapet också någon sorts sås till, kanske jorgubbssås eller hallonsås, som skulle hämta lite fräshhet i det hela. Tål att testas.

PS. Om bara en månad (och en dag) ska jag åka på den så påväntade Resan med stort R!!!

måndag 8 december 2014

Tiramisu-rulltårta

Receptet är urpsrungligen Valios, från några år tillbaka. Drygt ett år tillbaka satt jag också en bild till min instagram av denna kaka, varvid Julia kommenterade att jag snarast ska sätta receptet på min blogg. Nu kommer det! ;)

Ingredienser:
4 ägg
1 ½ dl socker
¾ dl vetemjöl
½ dl potatismjöl
2 ½ msk kakaopulver
1 tsk bakpulver
2 tsk snabbkaffepulver

Blanda sinsemellan alla ingredienser utom äggen och sockret. Smula mellan fingrarna kaffepulvret i ännu mindre pulver. Vispa äggen och sockret riktigt, riktigt pösigt, och blanda sedan försiktigt men noggrant ner de torra ingredienserna.

Grädda i 200 °C i ungefär 10 minuter. Tips: använd pannkaksplåten så undviker du smet-katastrofer.

Smetkatastrofen långt tillbaka avklarad.
Fukta den gräddade kakbottnen med en blandning av starkt kaffe och mandellikör, och om papsen inte råkar ha mandellikör i sitt skåp: sådan där mandelarom på flaska.

Fyllning:
2 dl vispgrädde
400 g av Valios smaksatta tiramisu-kvarg
2 msk socker

Vispa vispgräddet, blanda ner kvargen och sockret. Bred ut lite över hälften av smeten på bottnen. Rulla bottnen till en rulltårta, och bred ut resten av fyllningen på tårtan.


Alla trix som bara finns i användning, och ändå spricker eländet*.
Till dekorationen använde jag kakaopulver, riven choklad och hallon.

Så där elegant oregelbundet var temat i dekorationen.
På riktigt så tycker jag dekorationen blev ganska bra! Också så kan jag säga att denna rulltårta är fantastiskt busenkel att laga, och man får lite sådär tiramisu-känsla även om den i verkligheten ju nog inte har något alls att göra med tiramisu. Men faktiskt att rekommendera!

*Jag skulle ha använt fanskapet men det kändes alltför ociviliserat och omotiverat.

torsdag 4 december 2014

Morotskaka II

Morotskaka på mammas femtionde födelsedag, nämligen. Ursprungligt recept från här.

Ingredienser:
4 ägg
3 dl socker
2 dl olja
1 tsk matsoda
2 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk kanel
1 tsk malen muskotnöt
400 g (dvs. 4-5 st.) riven morot
50 g hasselnötskross

Blanda sinsemellan alla torra ingredienser, dvs. mjöl, soda, bakpulver, saltet, kryddorna samt hasselnötskrosset. Vispa ägget och sockret pösigt, blanda i oljan samt de torra ingredienserna. Tillsätt till sist den rivna moroten, och blanda så att smeten blir jämn och bra. 

Smörja en form med löstagbar kant, häll smeten i formen, grädda i 180 °C i ungefär 45 minuter. 

Glasyr:
200 g mjukt smör
200 g färskost
1 tsk vaniljsocker
4-5 dl florsocker

Gör glasyren medan kakan är i ugnen, så att den hinner stelna i kylskåpet en stund. Vispa alltså bara ihop alla ingredienser, och underskatta inte det där med mjukt smör. 

Skär kakan i två våningar när du tagit ut den ur ugnen, och låt den stå och svalna en stund. 


Jag är så stolt över att jag fick skuret kakan i två våningar med hjälp av endast en brödkniv!
Bred ut lite av glasyren på bottnen, plätta sedan över den andra våningen. Bred nu ut glasyr över hela kakan, och, i fall det blir fult så kan du även hälla över hasselnötskross så just inget av glasyren mer syns.

Inte riktigt 50 ljus, dock alla som jag kunde hitta i våra kökslådor.

Fyllningen kunde jag ha brett ut i ett lite tjockare lager så skulle det kanske ha syntas av det också.
Som sammandrag var det en riktigt god kaka, som nog passade som uppiggande morgonmål följande dag, då gamlingarna flydde till stugan. Ändå, så fortsätter jag min jakt efter den perfekt mjuka och saftiga morotskakan, som varken smakar för sött eller för hälsosamt.

söndag 30 november 2014

Suklaafestivaalit

Den 8 november släpade jag med mig Framppen till Gamla Hamnen, där vi skulle besöka Suklaafestivaalit (till den icke-språkkunnige: Chokladfestivalen). Biljetterna hade jag lyckan att vinna på denna blogg, riktigt värd att kolla upp!

Attityden som vi for till festivalen med gick i stort sett ut på att vi skulle samla på oss så många smakprov som bara möjligt, och helst gå igenom alla smakprovsstånd flera gånger. Denna taktik lyckades relativt bra. En liten besvikelse var att det mesta man fick smaka på var sådandär fancy riktigt, riktigt mörk choklad (sånt orkar och ids man ju inte äta alltför mycket av på en gång). Dock fanns där ju också sådant som var riktigt gott och ätbart.

Jag köpte sådan här handgjord choklad med turkiskt peppar. 
 Så är det ju en stor boom det här med "superdupersikahälsosam-superfood". Föreståndare för den sorten fanns det också rikligt av på festivalen, ena mer besatt än den andra. Jag tycker inte om råchoklad. Men någon annan kan tycka, och gör det antagligen med tanke på hur mycket det tycks gå åt av den sortens stuff, och därför tänkte Cesca och jag, som ändå är så fruktansvärt högklassiga bakerskor, att vi måste ju gå och se på en föreställning där de tillverkar råchoklad. Superdupersikahälsosamt.

Tillverkning av råchokladen.
Men som en sammanfattning var det några riktigt lyckade timmar vi spenderade i hamnmagasinet, och ett stort tack till den tidigare nämnda bloggen från vilken jag vann biljetterna!

onsdag 26 november 2014

Schackbrädskaka

Alldeles spontant skulle jag ha skrivit schackbräda med E men som tur kollade jag upp saken, så undvek jag pinsamma situationer.

Den ljusröda kakan som ni såg en glimt av i det föregående inlägget fick Aurora till födispresent. Den heter schackbrädskaka för den är gjord med hjälp av en spännande teknik. Och den är så djup till lynnet också; till det yttre är den rätt så intetsägande, men till det inre ack så vacker, symmetrisk och satsad.

Så ser den ut till sitt yttre, med matchande tuikkun därtill.
Och det inre - det som räknas. 
För att få receptet till denna kaka så bör ni kontakta vår vän Franzisco. Om ni bönar och ber tillräckligt så kanske hon till och med lägger upp det på sin blogg.

Men bara som en liten inspirationskälla.

lördag 22 november 2014

Citronmuffins med Omar

Brunchen till ära av Aulis ja. På den söta fronten bidrog jag med Omar-fyllda citronmuffins. Motiveringen var att citronmuffins är ohälsosamheter som låtsas vara fräscha, samt att Omar är hiskeligt gott. Receptet till muffinsarna hittade jag här. Omaren tillsatte jag av riktigt egen fri vilja.

Ingredienser (ca 15 muffinsar):
3 dl vetemjöl
1 ½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 citron
75 g margarin
¾ dl mjölk
2 ägg
1 påse Omar-godis

Blanda vetemjölet, vaniljsockret, bakpulvret, det riktiga sockret samt det rivna skalet av citronen sinsemellan. Smält margarinet, alternativt plocka fram burken med flytande margarin, och blanda i de torra ingredienserna, äggen, mjölken och saften som du pressat ur den redan rivna citronen.


Fördela lite på hälften av smeten i muffinsformar, och placera en Omar-godis på smeten. Bred sedan ut en liten klick till smet på godiset, och grädda i 225 ­°C i ungefär 15 minuter.

Låt er inte distraheras av att färgen på muffinsformarna har bytts...
Samt brunchens utbud i sin helhet.
För er som är nyfikna på den ljusröda kakan på bilden ovan: stay tuned tills nästa gång!

tisdag 18 november 2014

Focaccia II

En dag så bakade jag focaccia enligt receptet som presenterades i det andra avsnittet av Koko Suomi leipoo. En liten grej som gjorde just den här focaccian lite spännande var det att den bakas med färskjäst (som för mig är en ny bekant, eftersom jag i-landigt nog alltid har bakat med torrjäst). En annan mystisk sak, som också tävlandena i tidigare nämnda TV-program förundrades över var det att färskjästen skulle smulas ner bland de torra ingredienserna. Mina egna upplevelser var att det funkade riktigt ok, man fick bara se till att knåda så att degen inte innehöll några stora jästklumpar sedan.

Har jag någonsin haft en bild före ingredienserna?
Ingredienser:
40 g färkjäst
2 tsk salt
3 ½ dl vatten (ca 37° C varmt)
ca 7 dl vetemjöl
½ dl olivolja
minitomater
färsk rosmarin
salt

Börja med att blanda de torra ingredienserna sinsemellan, och smula ner jästen i dem. Tillsätt oljan och det kroppsvarma vattnet. Knåda länge och utförligt, och låt sedan degen jäsa i ungefär 20 minuter. Kom ihåg att focaccia-degen faktiskt ska vara klibbig, inte som en bulldeg!

Bred ut smeten i en ugnsform (bakplåtspapperad eller ej), som du brett ut olja i bottnen på. Låt jäsa i ytterligare 15 minuter. Dekorera sedan med halva minitomater och rosmarin (tack till Irma på mammas jobb som delade med sig av sin rosmarin-buske åt oss), pensla över olja, och strö ännu ut lite flingsalt över det hela.

Så fin ser den färska rosmarinen ut!
Grädda sedan i 210° C i ungefär 20 minuter.


Ja. Focaccian blev riktigt god, riktigt värd att både äta och laga. I samma ugn lagade jag på samma gång dock också denna focaccia, och det är nog den som är favoriten, fortfarande.

Och sedan förresten, om ni är tidigt ute, och läser denna text före kl. 11.45 idag, så kan ni ju passa på att vid nämnda klockslag ta vägarna förbi Lärkan och Sofokles där uppe i andra våningen, där vi säljer en massa gott (inkluderandes både twix-brownies och inte mammas utan Annikas pizza-slicear), till abiturienternas förmån!

fredag 14 november 2014

Venedig

Akta er, för nu ska bakbloggen för en stund omvandlas till en reseblogg!

Av orsak eller annan så packade alltså jag och familjen torsdagen den 23 oktober våra kappsäckar, för att sedan tidigt följande morgon stiga in i taxin, som skjutsade oss till flygfältet. Vi flaxade och flög till Frankfurt, och efter vissa kommervenker och flygplansmat som inte förtjänar sin plats på bloggen, så kom vi även fram till Venedig.

Första anblicken av Canal Grande.
Många har sagt att de besökt Venedig i några dagar, och att de tyckte att man faktiskt hinner se stället på de högst några dagar som man spenderar där. Någon var till och med lite oroad över vad vi kommer att hitta på att göra i alla de sex dagar som vi skulle bo där.

Vi bodde alltså i en bostad som vi hade hyrt, ganska nära Piazza San Marco. Vi hade inte en utsikt ut i någon kanal genom fönstret, utan mot en av de smala gångarna som vindlade mellan bostadshusen.

Piazza San Marco om natten, med San Marcos kyrka i högra kanten. 
Inte en enda av de sex dagarna vi bodde i Venedig hade vi det tråkigt, och ännu blev det massor med saker som vi inte hann uppleva. Till exempel så skulle en del av resesällskapet ha villat gå på museum eller opera, vilket vi inte gjorde.

Venedig är ju en av många, många öar. Själv besökte jag bara Murano, som är känd för sin glasproduktion, men en del av resesällskapet besökte också Lido, som vad jag förstår är lite som en badort i trakterna. 

Exempel på glasprylar från Murano.
Venedig är en hundratals år gammal stad, och arkituren därefter. Husen var faktiskt väldigt vackra (om än fuktskadade), och broarna som korsade kanalerna likaså. Det finns flera kända turistattraktioner i Venedig, men eftersom det handlar om en stad som det inte just bor annat folk än turister på, så kan man vänta sig att få trängas en del. En av attraktionerna som vi besökte är Suckarnas bro, som har fått sitt namn från den ruskiga historien att fångarna i tiderna suckandes gick över bron då de var på väg från fängelset mot sitt dödsstraff.

Ponte dei Sospiri, dvs. Suckarnas bro.
På bilden ovan syns också gondoler, som vi passade på att åka en liten tur i. På ungefär en halv timme gjorde vi en liten runda startandes från en liten kanal, fortsättandes ut i Canal Grande, och slutandes i samma lilla kanal. Helt spännande upplevelse, som kanske man kan säga hör Venedig till.

Canal Grande från gondolen i kvällsskymningen.
Folk som har besökt Venedig brukar berätta skräckhistorier om löjligt dyra pris på kaffekoppar, och löjligt dålig kvalitet på maten. Delvis alldeles sant, men det beror ju förstås på var man äter. Under vår resa lärde vi oss att på strand-, eller kustlinjen lönar det sig inte att köpa något i matväg, trors att kustlinjen absolut är värd att se på grund av de fina vyerna. Här stöter man också på alla turistkiosker som försöker sälja krimskrams allt ifrån venetsianka masker till selfie-skaft för kameran.

Kustlinjen som fungerade som underlag för den sista kilometern i maratonloppet.
Riktigt nära var vi bodde hittade vi en mysig pizzeria med riktigt god mat, som vi åt på två gånger (och en tredje gång köpte pizzan ifrån som vi åt i vår bostad). Ristorante Rosa Rossa hette platsen, som varmt kan rekommenderas. Förutom pizza hann jag också en dag äta pasta, som var riktigt god den också, med äkta pesto, ni vet.

Pizza i Rosa Rossa, med skinka, champinjoner och olika ostar. 
Naturligtvis hann vi också äta ett antal glassar under våra sex dagar. På den fronten rekommenderar jag Caffé India, där till exempel Stracciatella-glassen var en av de godaste någonsin. Dessutom var pojkarna som jobbade där riktigt söta.

Glass i stora lass, så att säga.
En sammanfattning då. Venedig är nog ett ställe som absolut är värt att se, och om man bara får chansen, så är det riktigt värt att bo på en längre tid också. Det finns massor att se, också på öarna runtomkring, liksom också på fastlandet, och det är helt enkelt fint att prova leva på ett ställe där bilar inte existerar, utan man rör sig endast till fots eller i båt. Dessutom finns det en fördel i att flyga till Venedig utanför den så kallade turistsäsongen under sommarn, nämligen att man får flyga via Tyskland, weltmeister-landet.