måndag 23 september 2013

Rice Krispies-bakelser

Då jag var liten bjöd min dagvårdare alltid på en sorts Rice Krispies-bakelser på kalas och dylika tillställningar, och jag tyckte de var alldeles himmelskt goda. Därför har jag nu tillbringat x antal år googlandes olika recept på dessa bakelser (det vore ju alldeles för enkelt att bara fråga dagvårdaren själv...) och här omdagen trodde jag mig då ha hittat det ultimata Rice Krispies-receptet, på ingen mindre än Kellogg's nätsidor. Nå, i en lite grann redigerad form:

3 msk smör
~270 g marshmallows
5-6 dl Rice Krispies

Börja med att smälta smöret på låg värme i en ganska stor kastrull. Tillsätt marshmallowsen och rör om tills de har smält helt, ta sedan bort kastrullen från spisen. Och ja, det är ett intressant projekt att smälta marshmallows...

Vem skulle ha trott att jag skulle överge min vän Det Flytande Margarinet?

Ser inte alltför aptitretande ut...

Färgen är något av en blandning mellan häxbrygd och spyor.
Vad gäller färgen är det kanske möjligt att få en charmigare sådan om man använder ofärgade marshmallows.

Efter att man ha uppnått en jämn och fin, dock klibbig (och det blir bara värre!) gegga, gäller det att hälla i av Rice Krispiesen förrän smeten hinner stelna. Stelnar gör den väldigt fort.

Trådarnas ursprung ligger i den snabba stelningsprocessen.

Tillsättning av lite färg.

Jag tänkte tillsätta lite färg i bakelserna, med strössel som någon kanske känner igen härifrån. M&M's eller annat dylikt fungerar säkert lika bra.

Pressa nu ner blandningen i en fyrkantig form, med bakplåtspapper på. Försök att få det så jämnt som möjligt (för att bakelserna som uppskurna skulle se mer estetiska ut), detta kan dock visa sig vara lite besvärligt, då klibbigheten faktiskt bara verkar växa med tiden.

Jämnt.
Efter att ha låtit blandningen stelna en stund, så är det bara att skära upp plattan i många mindre bitar. Vet inte om det t.ex. är en bra idé att bjuda på dessa om man har fint besök, det är faktiskt både klibbigt och klottigt att äta dem! 

Färdig.
Detta var nog inte vad dagvårdaren i tiderna bjöd på, därmed får jag alltså fortsätta min jakt på det rätta receptet.

Jag vill också meddela, för dem som har undrat över saken, att borduken som har uppträdit på bilderna i varje inlägg hittills faktiskt både byts oc tvättas ibland, vårt bord kläds inte alltid av samma bordduk.



9 kommentarer:

  1. Det där med bordduken är ju int direkt de första man fäster sin uppmärksamhet på...;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I bakhörnan fäster vi alla vår uppmärksamhet på olika saker ;)

      Radera
    2. Vilket bra val av svar Sara. Här i bakhörnan går vi ju ändå änligt psykologins lagar och varsebliver olika slags saker! :-)

      Radera
    3. Du beskriver min tankegång exakt! :D

      Radera
  2. Oi nam de ser gott ut! Hämta lite ti skolan imoron? :))

    SvaraRadera